Jag gjorde i alla fall brownies för första gången någonsin i går, och provade ett choklad- och jordnötssmörrecept jag hittade här. Det var väldigt enkelt att göra, och jordnötssmaken är väldigt subtil. Det enda jag hade ändrat är nog att jag hade bytt ut den mörka blockchokladen till mjölkchoklad istället, eftersom jag tyckte smaken blev lite väl skarp för mig, men så gillar jag inte mörk choklad vanligtvis heller. :)

Såhär blev resultatet:

Just nu har jag pasklov och har precis tagit mig hem till Jack for att spendera nagra veckor har. Kommer nog fa spendera en massa tid pa egen hand nar han jobbar, men det ska bli riktigt skont faktiskt. Jag tycker om att vara ensam, vilket bara har forstarkts efter att ha bott med sa manga andra manniskor inpa mig sa har lange, sa det gor inte sa mycket.

Jag har spenderat dagen med att fixa en massa saker som skulle fixas. Mitt rum i mitt nya hus ar sakrat och hyra betalt over sommaren, sa ingen mer oro - istallet en lattnad! Laget ar perfekt, rummet ar billigt och ljust och jag kommer nog trivas bra. Jag kommer nog inte spendera sa mycket tid dar i slutandan eftersom jag bara kommer ha lektioner en gang om dagen.

En liten nostalgitripp senare under kvallen fick mig att inse hur mycket jag saknar vissa aspekter av mitt gamla liv - den har bloggen framforallt. Ska bli kul att ateruppliva den och lagga ner en massa mer tid pa den. :)

Det var verkligen länge sen jag skrev här. Har saknat den en del, tänkt på den likaså, men det var inte förrän jag klickade fram den och gick igenom arkivet som jag kom ihåg hur stor del den här bloggen haft i mitt liv. Det var väldigt roligt att läsa igenom en massa gamla inlägg, att plötsligt komma ihåg massa gamla händelser som lagt sig långt, långt bak i huvudet.

Det var också väldigt intressant att läsa vilka relationer man hade till andra människor, och såhär med facit i hand var det kul att se hur naiv man kan vara ibland, och hur man kan tro grejer som absolut aldrig blir sanna.

Ska fortsätta skriva här och uppdatera. Speciellt nu efter att ha läst igenom grejer jag skrivit innan. Efter 3 års bloggande hade det varit tråkigt att bara låta bloggen dö.

Så... idag spenderar jag tid med min kärlek, och ikväll ska vi till Peckham och gå på klubb. Det ska bli kul faktiskt, var lite tveksam till om jag ville gå, men jag tror det blir roligt. Hade huvudvärk sist bara, så hoppas det inte kommer tillbaka!

Jag och min kärlek!

Åh, fina, fina bloggen. Min lilla svenska bas som håller mig sammankopplad med världens finaste land. Längtar ihjäl mig efter allting därhemma. Det spelar ingen roll hur långt bort man flyttar, man bär alltid med sig hemmet i hjärtat; man kan känna att man hör hemma varsomhelst, men hemmet bär tryggheten, trösten, värmen. Allting fint.

Jag behöver Sverige mer än någonsin nu känner jag; behöver ett miljöombyte för att orka ladda batterierna, komma ur hela det här året, som gått så snabbt men burit med sig så otroligt många belastningar. Mitt stackars hjärta är helt utmattat efter alla prövningar, och nu går det på sparlåga.  Det enda som gör att det brinner lite, litegrann, är tanken på att få komma hem. Till min familj, till mina vänner, till mig själv..

Vågar nästan mig på att gissa att jag kommer börja stortjuta av glädje när jag står på båten och ser Helsingborg komma närmare och närmare.

Jag längtar så mycket så jag tror hjärtat och hjärnan sprängs.

Åh, fina, fina bloggen. Min lilla svenska bas som håller mig sammankopplad med världens finaste land. Längtar ihjäl mig efter allting därhemma. Det spelar ingen roll hur långt bort man flyttar, man bär alltid med sig hemmet i hjärtat; man kan känna att man hör hemma varsomhelst, men hemmet bär tryggheten, trösten, värmen. Allting fint.

Jag behöver Sverige mer än någonsin nu känner jag; behöver ett miljöombyte för att orka ladda batterierna, komma ur hela det här året, som gått så snabbt men burit med sig så otroligt många belastningar. Mitt stackars hjärta är helt utmattat efter alla prövningar, och nu går det på sparlåga.  Det enda som gör att det brinner lite, litegrann, är tanken på att få komma hem. Till min familj, till mina vänner, till mig själv..

Vågar nästan mig på att gissa att jag kommer börja stortjuta av glädje när jag står på båten och ser Helsingborg komma närmare och närmare.

Jag längtar så mycket så jag tror hjärtat och hjärnan sprängs.

Det var längesedan jag skrev här. Jag flyttade över bloggen till en annan webplats ett tag, men jag tycker nog det är bättre att fortsätta skriva här. I alla fall på svenska. Jag har ju skrivit på engelska ett tag, för att hålla skriftspråket flytande och göra det mer nyanserat och levande, men dessvärre tänkte jag ju inte på att precis allting jag skrivit i den där bloggen - positivt som negativt - kommer att kunna Googlas fram av mina framtida arbetsgivare så småningom.

Därför känns det bättre att hålla alla tyngre inlägg, som har med funderingar och känsloliv att göra, på svenska. Det känns dessutom skönt att hitta tillbaka till svenskan igen litegrann och få skriva på världens vackraste språk. :)

Någon riktig uppdatering har jag väl inte; dagarna går segt och jag är inte speciellt förväntansfull inför att flytta härifrån och in med min vän, eftersom jag är så van vid min självständighet här, men förhoppningsvis hittar jag ett nytt hem snart och kan börja bo in mig där innan jag åker hem till Sverige. Jag är i alla fall föräväntansfull men nervös inför allting som kommer hända de kommande månaderna, och jag letar lite löpande praktikplatser i väntan på min riktiga praktikplats i slutet på juni.

Jag känner också att min inspiration börjar komma tillbaka. Lycka, lycka, lycka!

Hey guys, I'm back...!

So, several of you told me how happy you are you don't have to go to Google Translate to read my crap anymore. Which is great. I felt a bit silly there for a second, so that was good for reassurance.

I saw most of you over the weekend, but I had an excellent birthday. Couldn't have asked for a better one, in fact, I have zero complaints and a lot of "thank you"s. :)

Just a quick update...
I am currently trying to busy myself with work, it's just really hard to know where to start. I am looking for work placements basically as we speak, and I am sending out work and statements to a lot of people basically begging for a chance to be a glorified slave for a few weeks/months. Seriously though, I only care a bit if I have to make coffee the whole time. You work your way up, that's the way it goes.. In the end it will look great on my CV and I'll be an experience richer. Either way, I kinda win. :)

Also, just completely randomly: My female tutors rock.

That is all for now.

I have had a very interesting couple of days, and explaining what my life is like right at this moment would be beyond difficult. It's certainly not exactly how I imagined it, and I have to say that I am a bit surprised as to how it's ended up. It's not a bad thing, and I am in a happy state - but it is certainly funny how life changes, and how much it changes you.

I have reading week this week, and I am spending it reading and watching a boatload of films; this week I am spending most of my time watching stuff from the 40s and 50s. I started with "Singin' in the Rain", and I am now moving on to "Some Like it Hot" ("Flickan Från Ovanpå"), "Roman Holiday" ("Prinsessa På Vift") and my first silent film, "City Lights" ("Stadens Ljus"). I love the naïvety and simplicity of these old films; there is a purity about them that's hard to warm up to. :)

x

I wrote a pretty long entry, and then I deleted it. From now on, only things that make more sense in Swedish will be written in Swedish. Or, simply when I just feel like it. Now, however, it comes more naturally to me to express myself in English, and I think it is wiser for me to embrace that as to not complicate things for me when essay times come rolling on again, as well as helping my friends who keep reading this with Google Translate out.

Hope you don't mind too much.

x

Jag mår så himla mycket bättre efter att ha fått vara iväg några dagar för att samla kraft, organisera tankar och slicka mina sår. Saker och ting är väl inte riktigt som jag vill ha dem, men jag mår i alla fall okej nu, äter igen och kan sova betydligt bättre.

Det gör ont när man tycker om någon som inte tycker om en tillbaks, på samma sätt i alla fall. Men, kontrollfreaket i mig har (förhoppningsvis) nu lärt sig att det spelar ingen roll hur dåligt man mår, hur mycket man gråter och hur mycket man svälter sig själv - för det kommer inte förändra någonting. Människor kan man inte styra över, och framförallt inte deras känslor, och ibland blir det helt enkelt inte som man vill. Det är bara att acceptera det, lära sig från det och gå vidare. Och det försöker jag göra nu.

Jag ska inte säga att det inte gör lite ont, för det gör det. Tanken på att han skulle ta hem någon annan får mig att vilja kräkas, men nu är helt enkelt inte rätt tid. Kanske blir han kär i mig en dag. Kanske inte. Kanske slutar jag tycka om honom och vi förblir vänner. Hur som helst så tror jag att det här är precis vad jag behöver. Att vara ensam ett tag. Fokusera på mig själv och min skolgång. Flirta - visst, men inte försöka att återigen skapa en helhet med någon annan, utan lägga vikt på att skapa en helhet med mig själv. Jag har ännu inte lärt mig att vara ensam på det sättet eftersom att jag är så van och så gärna vill att någon ska ta hand om mig och bry sig om mig. Det är därför jag har gjort så många misstag gällande dejtande och förhållande - för jag väljer helt fel människor.

Rätt person kommer att komma. Tills dess är jag med mig själv, och det duger ju rätt så bra det också. :)

Dag två - natt tre. Somnade kvart i tio igårkväll. Det var grymt skönt att slippa vara vaken. Vaknade mitt i natten och fick proppa i musik i öronen igen; vaknade inte helt förrän halv elva.

Jag har fortfarande en massa ångest, men det börjar bli lite bättre. Den är konstant med men den har lättat sitt grepp litegrann. Eller så börjar jag helt enkelt bli van. Vad vet jag. Maten är katastrof idag igen, men jag lyckades tvinga i mig en skål soppa. Vet inte hur jag ska göra sen men bara tanken på mat får mig att vilja spy.

Ska i alla fall möta upp världens finaste människa idag och försöka att prata ur mig lite av klumpen i magen. Kanske hjälper det... Men det faktum att han ens vill lyssna bevisar återigen vilken fantastisk person han är. Ovärderlig.

Idag vill jag mest bara somna och vakna i en helt annan tid och ett helt annat tillstånd. Det var längsedan jag mådde såhär dåligt. Jag börjar skrämma mig själv.

Försöker tänka på allting positivt, alla roliga grejer som ska hända, alla fina människor jag ska träffa. Min familj och att jag ska få träffa dem i början på december och till jul gör att jag orkar blicka framåt, det gör att jag känner lite glädje.

Den här erfarenheten har redan gjort mig mycket rikare, men det är så jäkla svårt. Det är tur jag har Chelsey, mitt bollplank, som lyssnar på mig och ger mig råd och stöttar mig. Vet inte vad jag hade gjort utan henne, helt ärligt.

Förresten... Alicia Keys visste nog inte hur nära hon kom när hon döpte sin låt till "try sleeping with a broken heart".

Jag tänkte skriva ett långt inlägg om hur ledsen jag är, hur jag fått mitt lilla hjärta pissat på - men så läste jag någonting som fick mig att stanna tvärt och säga "fuck that!"

"Girls are always thinking, 'Does he like me enough?' Women are only ever thinking, 'Do I like him enough? Is he good enough for me?'"

Jag tänker inte jaga längre. Jag tänker inte låta någon ha någon som helst makt över mig. Från och med nu är det alltid han som får jaga mig. Från och med nu är det alltid han som får bevisa för mig att han tycker om mig, att han är värd mig och min uppmärksamhet. Gör han inte det så är han inte värd bekymret, tårarna eller tiden ändå.



Bildkälla (så nära jag kunde komma..)